RESERAPPORTER 2022


Nedan följer reserapporter från en spontan randonnée i de italienska alperna sommaren 2022 med start och avslut i Bergamo. Texterna skrevs under resan och kommenterade dagsetapperna som loggades på träningsappen Strava. Vid sidan om redogörelsen för dagliga händelser innehåller texterna även beskrivningar av de bergspass och alpvägar som användes under resan vilket kan ge nyttig förhandsinformation till läsare som funderar på att göra en liknande resa i regionen.

Cykelresan gjordes med lätt packning och packväskor som till stora delar blir använda på ultralopp, med tillägg för en styrväska med civila kläder (shorts och t-shirt) och skor. Väderförhållandena i alperna kan, liksom i de skandinaviska fjällen, vara mycket varierande och packningen innehöll därför kläder för både sommar- och vinterförhållanden. Sommaren 2022 kom samtliga plagg till användning då resan inleddes med värmebölja som följdes av en väderfront med dagliga åskoväder. Det ostadiga vädret bidrog till att rutterna för dagsetapperna ofta blev bestämda kvällen innan de genomfördes. När åskmolnen tornade upp sig på eftermiddagarna bokades vanligtvis ett boende i närheten, ett hotell, pensionat eller B&B. Ibland nåddes fram till boendet innan åskovädret bröt ut, ibland inte.

Florian Kynman, Cykelintresset


DatumEtappLängd KM Höjd M
20 juli Bergamo – Tirano149,1 2254
21 juli Tirano – Cagnò104,0 2520
22 juli Cagnò – Bressanone136,72863
23 juli Bressanone – Pian100,82848
24 juli Pian – Ovaro122,42685
25 juli Ovaro – Vittorio Veneto137,42397
26 juli Vittorio Veneto – San Martino di Castrozza95,4 2531
27 juli San Martino di Castrozza – Rocca Pietore90,02337
28 juli Rocca Pietore – Lagundo129,02154
29 juli Lagundo – Sant’ Antonio97,82347
30 juli Sant’ Antonio – Edolo96,02379
31 juli Edolo – Bergamo111,9 1905
1 augustiBergamo – Bergamo69,2 1214
1439,7 30434


I alperna är dagsetapper på 90 till 120 km med 2000 till 3000 höjdmetrar och en viktad medeleffekt på mellan 150 och 200 watt rätt lämpliga. De ger mycket tid för återhämtning och kan därmed upprepas över en längre period vilket ger en behaglig och stressfri resa överlag. Ett längre stopp för lunch hinns med under dagen och ankomst till etappmålet sker tidigt på eftermidddagen vilket lämnar tid för klädtvätt, översyn av utrustning, eventuella inköp, middag, sightseeing mm.



Bergamo – Tirano

Checkade in på BW Madison igår efter en minst sagt kaotisk resa till Milano som på grund av SAS-pilotstrejken tog lite över ett dygn. En resa som kombinerade buss-, tåg- och två olika flygbiljetter; och en hotellövernattning i Köpenhamn.

Väl framme i Milano packade jag upp cykeln på hotellrummet och checkade sedan ut kl 05:00 på morgonen. Tog pendeltåget från Milano Centrale till Bergamo och satte sedan kurs norrut mot Passo San Marco. Det skulle bli en het dag. I Milano visade termometern +28°C, redan innan solen gick upp. Inledningen av cykelresan blev en rätt komplicerad historia även den. På slingrande småvägar avancerade jag upp genom en trång och allt brantare dalgång till byn Olmo al Brembo vid foten av klättringen. Sällan cyklade jag mer en kilometer utan att min Garmin uppmanade mig att svänga åt något håll. Väl framme stannade jag för att köpa frukost i en närbutik med gamla anor. Det blev en nybakt aprikospaj med persikajuice.

Passo San Marco har förekommit i Girot flera gånger men är ändå relativt okänt. Höjd 1992 m ö h. höjdskillnad 1442 m, längd 20,1 km. Snittlutning 7,2 procent. Brantaste lutning 14,2 procent. Brantaste kilometern 11,2 procent. Hettan bidrog till att göra en svettig klättring svettigare. Det blev ett par stopp för glass och vattenpåfyllning på väg upp. Härlig utförslöpa sedan ner till Morbegno. Nere i dalen steg temperaturen ytterligare. Max temperatur under dagen +39°C .

Checkade senare in i en mysig lägenhet mitt i Tiranos gamla centrum. Från sovrummet tittar jag ner på en restaurang men det är för varmt för att äta. Blir mer gelato för Kynman.



Tirano – Cagnò

I Tirano är man mån om att hålla gatorna städade och rena visar det sig. Väcktes kl 05:10 av en gatusopningsbil när den passerade förbi under mitt fönster; första gången vill säga. Den återkom sedan med jämna mellanrum tills jag checkade ut kl 07:15.

Innan utcheckningen hann jag besöka kvarterets bageri för att köpa frukost: två chokladcroissanter och persikajuice. Behagligt sval morgon. Fyllde vattenflaskorna vid centrumtorgets fontän före jag lämnade Tirano kl 07:30 för att påbörja dagens första klättring: Passo del Mortirolo eller för ishockeykännare, Passo della Foppa.

Passo del Mortirolo. Höjd 1852 m ö h, från Mazzo höjdskillnad 1313 m, längd 12,1 km, snittlutning 10,9 procent, maxlutning, (skyltat) 18 procent. Brantaste kilometern 14,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 12,8 procent. Klättringen från Mazzo gick på en smal skogsväg med hyggligt bra asfalt. Sista kilometrarna nyasfalterad (vilket man förmodligen kan tacka Girot för). Vid några få tillfällen kunde man blicka ut över dalgången nedanför. Vägens hårnålskurvor var numrerade och räknade ner från nr 33. Den här klättringen är känd för att vara genomgående brant. På några få ställen planade vägen ut så man kunde hämta andan lite och då upptäckte man ändå att lutningen var 9-10 procent. Vid en av kurvorna fanns ett minnesmärke tillägnat Pantani.

Vilken lycka! Nästan hela vägen ner till Monno från toppen visade sig vara nyasfalterad och slingrig dom en gocart-bana. Nu kunde man fokusera på mötande bilar och motorcyklar istället för potthål. Nere i dalgången steg temperaturen. Vindvästen åkte snabbt av och en ny klättring började.

Nu till Passo Tonale. Stannade till för lunch i skidorten Ponte di Legno strax innan den brantare delen av klättringen började: ciabatta med prosciutto, ruccolasallad och mozzarella, och till det en espresso.

Passo Tonale. Höjd 1883 m ö h. Från Edola höjdskillnad 1211 m, längd 30 km, snittlutning 4 procent, maxlutning, 8,4 procent. Brantaste kilometern 8,4 procent. Brantaste lutning över 5 km 6,5 procent.
Rätt trafikerad men bred och fin väg med beskedlig lutning hela vägen upp till toppen. Utförslöpan ner till Fucine var som byggd för fart: långa raksträckor med fri sikt följt av hårnålskurvor och så ny raksträcka, och så fler kurvor. Tyvärr utgjorde den övriga trafiken ett hinder på vägen under utförslöpan.

På eftermiddagen steg temperaturen på nytt till olidliga nivåer (+39°C) . Glasspaus i Cis därefter en liten klättring till byn Cagnò där jag upptäckte ett hotell med en utsikt. De hade ett rum ledigt (och AC) så jag gjorde stopp för dagen där. Satte mig senare i deras trädgård och åt en glass till, fast större.



Cagnò – Bressanone

Tänkte fylla på luft i däcken innan frukost men ventilen följde med när jag lossade pumpen från bakdäcket. Hur förklara för hotellpersonalen att jag behövde en spetstång på italienska? Ritade en bild. Det funkade! De hade exakt EN tång och det var en spetstång!! Blev sen frukost på grund av pumpincidenten: yoghurt, fruktcocktail, smörgåsar, en latte, två chokladcroissanter och förmodligen en liter äppelmust. Det gick på nåt sätt inte dricka tillräckligt mycket. Att cykla i en värmebölja tar helt klart musten ur en.

Lämnade hotellet strax innan nio. Första klättringen började nästan omgående. Solen stod redan högt men vägen gick lyckligtvis på dalens skuggsida och sluttningarna var skogbeklädda. Efter ett par timmar kröp termometern ändå över +30°C.

Passo Castrin (Hofmahdjoch), Höjd 1695 m ö h. Från Revo höjdskillnad 1205 m, längd 23,7 km, snittlutning 4,7 procent, maxlutning 19 procent. Brantaste kilometern 10,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 9,6 procent. Passets högsta punkt låg inne i en tunnel. Det skulle bli frågan om totalt fem tunnlar på nervägen. Vägen fortsatte sedan genom en fantastiskt vacker dalgång ner till Merano. Snabbt stopp där för gelato och sedan vidare till nästa pass.

Jaufenpass (Passo di Monte Giovo). Höjd 2094 m ö h. Från San Leonardo höjdskillnad 1404 m, längd 19,4 km, snittlutning 7,2 procent, maxlutning, 9 procent. Brantaste kilometern 8 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,7 procent. Vägen till San Leonardo där nästa klättring började var rätt trafikerad men de flesta bilisterna höll avstånd. Det var nu tidig eftermiddag.

I San Leonardo visade termometern +36°C men det skulle bli varmare, mycket varmare, som mest +41,5°C. Först över trädgränsen föll temperaturen till en behagligare nivå. Vägen ner till Vipiteno var härligt slingrig och brant men full av djupa sprickor och potthål. Att köra om bilar på den vägen blev därmed en chansartad affär. Kom ner något omskakad men helskinnad.

Gjorde bort en del av transportsträckan till nästa klättring innan jag stannade för dagen. På väg till hotellet hann jag med ett stopp till för gelato och konstaterade att jag nu är i hjärtat av tysktalande Sydtyrolen.



Bressanone – Pian

Väcktes av en åskknall. Åt frukost. Väntade ut regnet. Lämnade Bressanone sent på grund av det. Värmeböljan tycks vara över. Halvvägs uppför första klättringen, Würzjoch, upptäckte jag oväntat att jag frös.

Würzjoch (Passo delle Erbe) Höjd 1987 m ö h. Från Bressanone höjdskillnad 1528 m, längd 27 km, snittlutning 5,3 procent, maxlutning, 16,3 procent. Brantaste kilometern 13,1 procent. Brantaste lutning över 5 km 10,1 procent. Temperaturen var som lägst +12°C. En total kontrast mot igår. Väldigt vackert pass med en högslätt upptill bestående av granskog och ängsmarker. Fin väg och fina vyer ner till Antermoia. En liten klättring till och så en utförslöpa ner till byn San Martino i botten på en mycket brant och smal dalgång. På väg mot La Villa steg temperaturen tillfälligtvis över +30°C vilket nu kändes helt hanterbart, nästan behagligt.

Stannade till i en Despar för att köpa ett par krämbullar och drickyoghurt som intogs på stående fot utanför entrén. Efter matintaget påbörjades nästa klättring. Det här området verkar vara mycket populärt bland landsvägscyklister.

Passo di Valparola Höjd 2194 m ö h. Från La Villa höjdskillnad 805 m, längd 14,3 km, snittlutning 5,4 procent, maxlutning, 11 procent. Brantaste kilometern 9,4 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,5 procent. Molnen tilltog under klättringen. Väl uppe på passet hördes plötsligt ett åskmuller på avstånd. Ett duggregn började falla som övergick till skyfall innan jag hann ta på regnjackan. Genomblöt rullade jag ner till turistanläggningen vid Passo di Falzarego. Under souvenirshopens markis trängdes ett antal genomblöta cyklister. Åskmolnet verkade ha parkerat över berget så jag bokade ett B&B i byn Pian vid foten av vad som nu fick bli morgondagens klättring.



Pian – Ovaro

Åskvädret fortsatte framåt natten men hade klarnat upp när jag efter en sen frukost lämnade Pian för att påbörja dagens första klättring.

Passo di Giau Höjd 2236 m ö h. Från Caprile höjdskillnad 1261 m, längd 15,6 km, snittlutning 7,9 procent, maxlutning, 13 procent. Brantaste kilometern 11,3 procent. Brantaste lutning över 5 km 9,7 procent. Anslöt till väg 638 där den riktiga klättringen börjar, och det omgående. Snittlutningen därifrån är över 9 procent, hela vägen upp. Återigen en skogsväg. Sval luft. Det enda som störde var vrålet från motorcyklarna. Fin panorama från toppen.

Riktigt härligt slingrande väg ner till Cortina och ny asfalt dessutom. Klart bäst hittills. Mötte ett lemmeltåg av cyklister. Cortina tycks vara Mekka i Dolomiterna för semestrande landsvägscyklister. Upptäckte att regnet inte torkat upp vägens skuggiga partier under utförslöpan. Detta genom att låsa bakhjulet och få sladd när jag bromsade in bakom en konvoj med bilar. Det visade sig vara knökfullt med turister i Cortina så jag fortsatte omgående vidare till nästa klättring.

Passo Tre Croci Höjd 1805 m ö h. Från Cortina höjdskillnad 579 m, längd 7,9 km, snittlutning 7,3 procent, maxlutning, 11 procent. Brantaste kilometern 9,2 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,6 procent. Lunchtid och solen började nu värma rejält. Temperaturen steg över +30°C. Stannade till för glasspaus och ett stort glas ”Schiwasser”. Fyllde på vattenflaskorna i en fontän utanför restaurangen innan jag rullade vidare. Från toppen av passet följde en lång utförslöpa på 27 km ner till turistorten Auronzo beläget intill en smaragdgrön sjö. Passerade en söndagsöppen butik. Köpte lite provianter till dagens sista och längsta klättring.

Sella Ciampigotto Höjd 1790 m ö h. Från Laggio di Cadore höjdskillnad 1049 m, längd 16,5 km, snittlutning 6,4 procent, maxlutning, 11 procent. Brantaste kilometern 9,4 procent. Brantaste lutning över 5 km 8 procent. Smal och omväxlande mestadels skogsväg med periodvis riktigt dålig asfalt. Lyckligtvis inte så mycket trafik. Uppe på toppen av passet fanns en högslätt med betesmarker. Därifrån ner till Ovaro följde sedan en 27 km utförslöpa på stundtals usel asfalt men härlig likväl. Fixade ett B&B i Ovaro. Inget åskväder idag så det blev tvättdag. Pizza och en öl på det.



Ovaro – Vittorio Veneto

Mitt B&B låg inte mer än 100 m från startpunkten för dagens första pass. Från Ovaro, en klättring helt olik någon annan.

Monte Zoncolan Höjd 1735 m ö h. Från Ovaro höjdskillnad 1204 m, längd 9,9 km, snittlutning 12,2 procent, maxlutning, 19 procent. Brantaste kilometern 17,2 procent. Brantaste lutning över 5 km 15,4 procent. De inledande fem kilometrarna från byn Liariis var kort sagt brutala. En oavbruten kamp med cykeln och berget från början till slut. Redan efter några hundra meter var lutningen uppe i 19 procent och den pendlade sedan mellan 14 och 16 procent. Inte ens i kurvorna kunde man sätta sig ner och hämta andan. En traktor klippte vägrenen så jag stannade för att låta den passera. När jag startade igen stegrade cykeln. En bit längre upp gick en arbetare med lövblåsare och rensade vägen, ”dai dai” ropades när jag passerade medan bakhjulet slirade på det nyklippta gräset. Asfalten var överlag mycket fin (tack Girot) men vägen var rätt exponerad för solen trots de skogbeklädda sluttningarna så det blev mycket snabbt hett. Någon kilometer från toppen fanns en platå på några hindra meter följt av en liten klättring som ledde till tre smala och behagligt svala tunnlar. När man lämnar den sista bakom sig så är man i princip framme. En handfull knixiga hårnålskurvor till så stod jag plötsligt där på toppen. Och faktiskt, det kändes som jag åstadkommit något där på förmiddagen nār jag började rulla tillbaka ner igen. Nervägen visade sig bli en utmaning den med. Det var för brant för att släppa på upptäckte jag snabbt då bakhjulet låste sig när jag bromsade in för kurvorna och detta trots att jag sträckt mig bakåt över sadeln så långt jag kunde. Fick en klapp på axeln av värden när jag kommit ner och höll på att packa cykeln för avfärden, ”Campione” menade han.

Det var som sagt hett redan på morgonen och hetare skulle det bli. I byn Enemonzo gjordes stopp för gelato. Vattenflaskorna fylldes och några kilometer senare började dagens andra klättring. Något som visade sig vara en riktig pärla!

Passa Rest Höjd 1052 m ö h. Från Case Presa höjdskillnad 766 m, längd 14,4 km, snittlutning 4,2 procent, maxlutning, 10 procent. Brantaste kilometern 9,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,5 procent. Förrätten bestod av en mindre klättring på rätt dålig asfalt. Vägen ledde därefter ner till en brant älvdalgång. Därifrån började sedan den riktiga klättringen upp till Passo Rest. Den vägen var helt nybelagd och man cyklade nästan hela tiden i en grön tunnel bestående av lövträd som helt täckte vägen och skuggade från solen. Uppe på passet satt en kille i solstol. Den södra sidan av passet visade sig vara i det närmaste nyasfalterad den med. Vägen var om möjligt än mer vindlande men helt exponerad för solen. Mötte ett gäng skateboardåkare. Förmodligen gav killen i solstolen trafikrapporter. Efter att ha följt en ny älvdalgång några kilometrar kom jag ut på Poslätten.

Gjorde ett par stopp för vätskeintag. Fyllde min literstora vattenflaska med is och Coca Cola. När Colan var uppdrucken fylldes flaskan med vatten. Med kraftig motvind och temperaturer över +37°C gick associationerna till en gigantisk hårtork. Checkade in på mitt boende i Vitterio Veneto, en lägenhet med trädgård. Värdens mamma gav mig två (!) iskalla öl. Hon tyckte uppenbarligen att jag behövde två. Tvättade kläder och gav mig ut på jakt efter mintgelato.



Vittorio Veneto – San Martino di Castrozza

Åskväder på natten men klart väder på morgonen. Prognosen för dagen lovade mer åskväder.
Fick nyplockade tomater till frukost av värden. De åts med bröd, salt och olivolja. Rullade därefter iväg mot dagens första pass. Litet men väldigt speciellt. Vägen är insprängd i en ravin. Hårnålskurvorna går i tunnlar. Det ryms bara en bil i bredd i tunnlarna så bilisterna tutar före varje tunnel.

Passo di San Boldo Höjd 706 m ö h. Från Tovena höjdskillnad 468 m, längd 6,6 km, snittlutning 7,1 procent, maxlutning 11 procent. Brantaste kilometern 9,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,9 procent. Snabbt stopp för en andra frukost efter jag kommit ner från passet, krämbullar och yoghurt. Därefter vidare till nästa klättring. Vägen dit gick genom en smal älvdalgång med häftiga klippformationer. Dalgången var så smal att man sprängt in vägen i klipporna. Efter cirka 11 kilometer lämnades älven och vägen ringlade vidare uppför en bergssluttning.

Passo di Cereda Höjd 1369 m ö h. Från Mis höjdskillnad 1120 m, längd 31,8 km, snittlutning 3,2 procent, maxlutning 15 procent. Brantaste kilometern 10,3 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,8 procent. Bara ett fåtal motorcyklister hade hittat hit så dagen blev behagligt rofylld. Vägen ner från passet var bred och fin vilket gav möjlighet att släppa på lite. Först en serie hårnålskurvor, därefter långa raksträckor. Mörka moln tornade upp sig under nerfärden. På avstånd hördes åskmuller.

I byn Fiera di Primiero föll de första regndropparna. Jag tog en chansning och fortsatte vidare mot skidorten San Martino som låg 11 km bort dock halvvägs uppför Passo Rollo. Så fort jag lämnade Fiera öppnade sig skyarna. Innan jag hittade skydd var jag helt genomblöt. Åskskurarna visade sig var intensiva men kortvariga. Det dröjde inte längre förrän jag kunde fortsätta vidare till slutdestinationen. Checkade in på hotellet och gick sedan ut för att äta. Alla restauranger höll stängt fram till sex sju-tiden så jag stannade på ett gammalt café och beställde en Coppa Bombardino istället.



San Martino di Castrozza – Rocca Pietore

Vaknade av åskknallar under natten. Kollade vädret innan frukost: regn. Checkade ut med regnkläderna på bara för att upptäcka att regnet nu upphört. Det var kyligt så jag behöll kläderna på medan jag avslutade dagens första klättring.

Passo Rolle. Höjd 1984 m ö h. Från Fiera di Primiero höjdskillnad 1250 m, längd 21,7 km, snittlutning 5,8 procent, maxlutning 11 procent. Brantaste kilometern 7,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 6,5 procent. Jag hade stannat i San Martino dagen innan så jag hade nu bara cirka 500 enkla höjdmetrar kvar. Vägen var fortfarande blöt och på sina ställen hade grus spolats ut på körbanan efter nattens åskväder så det blev varsam körning ner till avtagsvägen till nästa klättring.

Passo di Valles. Höjd 2032 m ö h. Från Predazzo höjdskillnad 1016 m, längd 20,8 km, snittlutning 4,9 procent, maxlutning 11 procent. Brantaste kilometern 10,2 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,8 procent. Anslöt till klättringen med sju kilometer och de brantaste 500 höjdmetrarna kvar av stigningen. En fin skogsväg som inledningsvis följde en bäck. Förutom att vara blöt med grusfläckar var vägen på baksidan av passet i rätt uselt skick så även här höll jag ett finger på bromsen på nervägen till avtagsvägen till nästa klättring.

Passo San Pellegrino Höjd 1918 m ö h. Från Cencenighe Agordino höjdskillnad 1165 m, längd 18,4 km, snittlutning 6,2 procent, maxlutning 15 procent. Brantaste kilometern 11,9 procent. Brantaste lutning över 5 km 9,5 procent. Anslöt även till den klättringen med de brantaste 500 höjdmetrarna kvar till toppen. Även den här vägen var i uselt skick. En rätt slingrig väg som nog annars varit kul att köra utför. Vägen på passets baksida hade helt annan karaktär. Inledningsvis några hårnålskurvor men därefter långa svepande kurvor och genast lättade fingrarna från bromsen. Ett övermått av lagade tvärgående vägsprickor och potthål gjorde dock – liksom med Jaufenpass – nerfärden till en rätt stötig och hoppig affär. Rullade ner till den mycket pittoreska byn Moeno. Prognosen för eftermiddagen visade regn och åska så jag fortsatte omgående vidare mot Canazei och dagens sista pass.

Passo Fedaia (Marmolada). Höjd 2057 m ö h. Från Canazei höjdskillnad 621 m, längd 13,2 km, snittlutning 4,6 procent, maxlutning 10 procent. Brantaste kilometern 8,6 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,7 procent. Vägen till Canazei var rätt trafikerad. En bidragande orsak kan ha varit en bilkö på flera kilometer som orsakats av en olycka. Vädret hade klarnat upp efter Moeno men mörka moln lurade bakom bergstopparna så klättringen påbörjades efter ett snabbt stopp för mat- och vätskeintag. Klättringen behagligt enkel och vägen fin. Utblicken magnifik över Dolomiternas högsta berg: Marmolada (3343 m ö h). På toppen av passet finns en sjö som samlar smältvatten från bergets glaciär.

Vägen ner från passet var nyasfalterad, bred och slät som en formel 1-bana. Dessutom fullklottrad. Några inledande hårnålskurvor och därefter en i det närmaste 2,5 kilometer lång raksträcka ner till liftstationen för Marmoladas kabinbana. Kände några regndroppar under nerfärden så jag gjorde stopp för dagen i närmaste by. Lägligt för sedan kom både regn och åska.



Rocca Pietore – Lagundo

Regnet och åskan fortsatte under natten men vid frukosttid hade vädret klarnat upp. Hade tänkt byta bromsklossar på kvällen då jag anade att åtminstone resin-bromsklossarna baktill borde vara slut. Mycket riktigt fanns bara en halvmillimeter kvar på dem. Upptäckte dock till mitt förtret att jag tagit med fel klossar så jag hade nu ingen bakbroms och Dolomiterna är fel plats att sakna bakbroms på. Ringde ett par sportbutiker i Arabba. En av butikerna hade klossar som passade men utan kylflänsar. Sportbutiken blev nu ett depåstopp under dagens första klättring och det blev lite formel 1-känsla över stoppet. Cykeln fixades på ett höjbart bord. Två mekaniker arbetade med var sin broms på cykeln. På fem minuter rullade jag ut på vägen igen och fortsatte klättringen.

Passo Pordoi Höjd 2239 m ö h. Från Caprile höjdskillnad 1368 m, längd 30,7 km, snittlutning 4 procent, maxlutning 9 procent. Brantaste kilometern 7,8 procent. Brantaste lutning över 5 km 7,3 procent. Det här passet (liksom Passo Fedaia från Canazei-sidan) erbjuder enkel klättring och är populärt bland cyklister. Vägen är slingrig och i bra skick på Arabba-sidan (men usel på Canazei-sidan). På morgonen hade jag anslutit till klättringen från boendet i Rocca Pietore med 26 kilometer och 950 höjdmetrar kvar. Efter Arabba var det för ovanlighetens skull fler cyklister än bilister på vägen. Orsaken till detta visade sig vara Sella Ronda. Cyklister i alla storlekar och åldrar cyklar runt Sellamassivet och de pass som omringar berget.

Passo Sella Höjd 2244 m ö h. Från Canazei höjdskillnad 797 m, längd 11 km, snittlutning 7,2 procent, maxlutning 11 procent. Brantaste kilometern 9,3 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,1 procent. Anslöt till klättringen från med 6,5 kilometer och cirka 450 höjdmetrar kvar. På Val Gardena-sidan av Sellapasset fanns en stor turistanläggning vilket skapade mycket trafik och köer. Bilar, turistbussar och husbilar kördes om på väg ner. Med fräscha bromsar kunde jag släppa på igen. Väl nere i Val Gardena upptäckte jag att det roliga inte var slut för det då utförslöpan fortsatte på huvudvägen ner genom dalen. Efter totalt 19 kilometer utför från Sellapasset vek jag av mot nästa klättring som började med en stigning på 12 procent. Jag hade inte tagit ett tramptag sedan toppen på passet och benen hade nu stumnat till men 12 procent är 12 procent och snart var jag varm igen.
Passo Pinei Höjd 1437 m ö h. Från Ortisei höjdskillnad 278 m, längd 4,3 km, snittlutning 6,1 procent, maxlutning 12 procent. Brantaste kilometern 9,7 procent.

Nere på lägre altitud värme solen. Molnen sprack upp under dagen och innan jag kom fram till Bolzano hade temperaturen nått över +30°C igen. Upptäckte ett Mpreis på vägen – en matbutikskedja från Tyrolen – och handlade lunch. Äntligen kunde jag hitta det jag ville ha i en matbutik.

Från toppen av Passo Pinei var det i det närmaste 30 kilometer svagt utför ner till Bolzanos historia stadskärna. Rullade genom hela gågatan i sakta mak och fortsatte vidare till det också historia och likaså besöksvärda Merano där ny gelato intogs på Constatins Gelateria innan ett B&B för natten ordnades.



Lagundo – Sant’ Antonio

Standardtid för frukost tycks vara kl 08:00 på många pensionat och hotell. Därmed blir det ofta en sen start på dagen även i de fall man fått frukost (efter förhandling) redan Kl 07:30. Om det är en gråmulen och kall dag är det kanske egalt men om vädret är klart är en extra timme med temperaturer under +30°C alltid uppskattad. Med frukosten undanstökad lämnade jag boendet och satte kurs mot dagens enda klättring. Efter någon kilometer upptäckte jag att watt-pedalerna inte loggade data. Testade att starta om Garmin utan framgång. Förargligt tyckte jag först tills det slog mig att jag inte kollat vare sig watt- eller kadensdata på hela resan.

Följde cykelvägar från Lagundo nästan hela vägen till Prato där klättringen började. Vissa cykelvägar var nybyggda. Andra var i praktiken traktorstigar täckta med löst grus. Cykelvägarna var inte skyltade så tydligt för genomresande cyklister. Ibland missades en avfart och jag upptäckte att jag istället följde en asfalterad traktorväg in bland äppelodlingarna. Till slut kom jag i alla fall fram till Prato. Fyllde flaskorna i en fontän och påbörjade klättringen.

Passo Stelvio. Höjd 2758 m ö h. Från Prato allo Stelvio höjdskillnad 1856 m, längd 24,8 km, snittlutning 7,4 procent, maxlutning 12 procent. Brantaste kilometern 9,5 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,9 procent. Innan jag passerat byn Trafoi hade temperaturen hunnit krypa över +30c men den sjönk lyckligtvis därefter med altituden. Med ett par hundra höjdmetrar kvar till toppen började regnmoln driva in. Ett duggregn föll när jag kom fram som snabbt övergick till något mer ihållande. Gjorde stopp på topprestaurangen, köpte en dricka och fixade ett boende för kvällen. Tänkte vänta ut regnet men konstaterade efter en stund att det hela inte tycktes bli en tillfällig regnby. Drog därför på mig regnstället och rullade i sakta mak på blöta vägar ner till Bormio. Vägen på Prato-sidan är överlagt i gott skick. På Bormio-sidan lite sämre med något fler vägsprickor.



Sant’ Antonio – Edolo

Checkade ut från hotellet strax innan kl 09:00. Mötte sannolikt över 50 cyklister inom en halvtimme, alla med vindjackor på sig vilket tydde på att de redan varit uppe på Passo Gavia: dagens första klättring.

Passo Gavia. Höjd 2621 m ö h. Från Bormio höjdskillnad 1431 m, längd 25,4 km, snittlutning 5,6 procent, maxlutning 13 procent. Brantaste kilometern 10,9 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,5 procent. Hade laddat wattpedalerna på kvällen och nu loggade de data. I Stravavärlden ska ju allt loggas så… Båda vägarna upp till toppen, från Bormio och från Ponte di Legno är riktigt dåliga, i synnerhet det yttre körfältet; dalsidan. Över 1700 m ö h är vägarna dessutom mestadels enfiliga. Alltid är det något bilist som inte relaterar till cyklistens dilemma på dessa smala alpinvägar och tutar otåligt; antingen kör man ner i potthålen och vägsprickorna och riskerar punktering eller så ockuperar man hela vägbanan någon sekund för att undvika vägskadorna, till bilisternas förtret. Begripligt varför så många cyklister är ute så tidigt. Passet är mycket trafikerat på helgerna, både av bilister och motorcyklister.

På Bormio-sidan blir vägbanan bättre över 2300 m ö h. På Ponte di Legno-sidan är vägen helt nybelagd den första kilometern därefter övergår vägen till vad som kan vara Italiens sämsta alpinväg tills man kommit ner till cirka 2300 m ö h. Efter det kommer nyasfalterade sträckor men vägen är då fortfarande mycket smal delvis utan räcken med blinda kurvor. Och bakom var och varannan kurva lurar en eller flera överentusiastiska motorcyklister som tvärnitar i mötet.

Generellt är bergspass ofta rätt spetsiga och man cyklar sällan mer än någon kilometer inom passens sista 100 höjdmetrar. Det som utmärker Passo Gavia är att man färdas flera kilometer inom denna zon på en höghöjdsplatå, i ett landskap som påminner om ett kalfjäll, långt över trädgränsen. Efter en mestadels utförslöpa på över 37 kilometer anlände jag till Edolo. Checkade in på mitt boende. Lämnade packningen på hotellrummet. Köpte gelato och cyklade sedan tillbaka samma väg jag kommit några kilometer. Vek sedan av mot Monno och Passo Mortirolo, dagens andra klättring.

Passo Mortirolo. Höjd 1857 m ö h. Från Edolo höjdskillnad 1169 m, längd 17,2 km, snittlutning 6,8 procent, maxlutning 14 procent. Brantaste kilometern 12,3 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,5 procent. Edolo-sidan är betydligt enklare än Mazzo-sidan och vägen är som sagt mestadels nybelagd då det hela blev en trevlig utflykt att avsluta dagen med trots att det nu var lunchtid och solen stod som högst på himlen.



Edolo – Bergamo

Stadsfesten i Edolo pågick fortfarande när jag somnade. Enkel och tidig frukost med mycket kaffe och varm mjölk. Kort utförslöpa till foten av dagens första klättring.

Passo Vivione. Höjd 1827 m ö h. Från Forno Allione höjdskillnad 1371 m, längd 19,8 km, snittlutning 6,9 procent, maxlutning 12,7 procent. Brantaste kilometern 10,2 procent. Brantaste lutning över 5 km 9,3 procent. Fin skogsväg med rätt konstant men hanterbar lutning. Vägen är enfilig och mycket smal den översta tredjedelen. Vägen är mestadels skuggad av träd förutom över passkrönet. På Schilpario-sidan av passet finns rekreationsområden som orsakar mycket helgtrafik. En hel del komplicerade situationer uppstod på väg ner när mötande bilar försökte backa tillbaka till närmaste mötesplats. Mötte en husbil. Vilket äventyr som väntade den familjen!

Gjorde ett snabbt stopp i skidorten Schilpario för att köpa drickyoghurt och en croissant. Kraftig motvind under utförslöpan ner till nästa klättring. Hamnade i en prekär situation när ett bi blåste innanför glasögonen och fastnade under näsbryggan.

Passo della Presolana. Höjd 1297 m ö h. Från Boario Terme höjdskillnad 1096 m, längd 23,7 km, snittlutning 4,5 procent, maxlutning 14 procent. Brantaste kilometern 11,1 procent. Brantaste lutning över 5 km 8,4 procent. Anslöt till nästa klättring vid Dezza di Scalve med de brantaste åtta kilometrarna kvar. Rätt trafikerad väg i o m att den leder till Bergamo. Eftersom det nu var lunchtid hann det bli rejält varmt under klättringen. Återigen hårtorkseffekten under den långa utförslöpan ner till Bergamo. Kraftig motvind i kombination med temperaturer omkring +35°C. På en minut var man torr i munnen om man inte drack.

Rullade in till Bergamo på nästan tomma gator. Likväl behövde man stanna för trafikljus var och vartannat kvarter. Här finns lite återstår lite arbete för stadens trafikingenjörer. Checkade in på boendet, duschade och gick ut för att kolla in stadens glassbarer.



Bergamo – Bergamo

Skippade frukost, lämnade packväskorna på hotellet och åkte sedan på en liten utflykt, innan tåget till Milano. Cykelturen gick till ett populärt utflyktsmål för Bergamos cyklister: Passo Valcava. Mycket trafikerad väg till Capizzone där klättringen började men väl där hade jag vägen för mig själv förutom en och annan cyklist.

Vägarna kring Bergamo är överlag i rätt uselt skick mätt efter svenska förhållanden. De flesta är sträckvis täckta med lagade och olagrade potthål och vägsprickor men staden är vacker, likaså landskapet.

Passo Valcava. Höjd 1340 m ö h. Från Capizzone höjdskillnad 987 m, längd 18,1 km, snittlutning 5,4 procent, maxlutning 8,7 procent. Brantaste kilometern 7 procent. Brantaste lutning över 5 km 6,3 procent. Mötte en hel del cyklister på väg ner från passet. Nere på huvudleden igen hade en flera kilometer lång bilkö bildats. Vid såna tillfällen är det extra skönt att cykla och bara segla förbi eländet.

Gjorde ett kort stopp på hotellet för att hämta packväskorna. Lastade in cykeln i tågets cykelvagn och konstaterade sedan att cykelresan 2022 nu var över.